Förbundschefen om trygghet och säkerhet

Agera

Plåster

När ett barn slår sig sätter vi ett plåster på det onda. Ofta räcker det för att det onda ska gå bort eller i alla fall glömmas bort. Blotta närvaron av plåstret räcker. Barnets hjärna och tankar kan fyllas av nya, spännande och roliga, mer positiva intryck. 

När vi som vuxna råkar ut för olyckor och bränder fungerar ofta räddningstjänstens närvaro som ett plåster. Olyckan och dess följder är redan skedd när räddningsstyrkan anländer. Målet med insatsen blir att minimera ytterligare följder av olyckan.

För de drabbade gäller att så snart som möjligt komma vidare, att lägga det onda som hänt till livets erfarenheter och med hjälp av nya positiva intryck bygga en framtid. Räddningstjänstens uppgift är att vara plåster på det onda. Att lindra smärtan. Närvaron räcker. Ett professionellt uppträdande med stor empati är brandmannens signum i dessa situationer. Allmänheten har oftast ett stort förtroende för räddningstjänsten och symbolen för detta förtroende är just brandmannen. Förtroendet består av en tillit att bara räddningsstyrkan är på plats så ordnar sig det mesta. Plåstret är på plats och fyller sin viktiga trygghetsskapande uppgift.

Det finns andra plåster som är mer verkningsfulla än samhällsresurser i form av räddningsstyrkor, ambulansbesättningar eller polispatruller.

Dessa plåster är vår egen förmåga att inte vålla olyckor, att kunna hantera olyckor och att omedelbart kunna ge nödvändig hjälp till drabbade.

Åtgärdsplåster för mej är att personer i min omedelbara närhet har kunskap och kan ge mig hjärt- lungräddning om jag får en hjärtinfarkt, att personer i de bilar som kommer först till en trafikolycka där jag är skadad vet och agerar för att göra livsuppehållande åtgärder, att mina grannar vet hur de ska agera om det börjar brinna hos mig. Trygghetsplåster är att mina barn och barnbarn kan hantera de risker som de är och kommer att vara utsatta för i livet, frivilligt eller ofrivilligt. Att de kan undvika onödiga risker och vet hur de skyddar sig för de nödvändiga. Att mina nära och kära som blivit äldre har insikten om att rörelseförmågan, uppfattningsförmågan och reaktionsförmågan avtar med åldern och kan hantera detta.

Brandmannens uppgift idag och i framtiden är att nyttja sina kunskaper, erfarenheter och förtroende för att hjälpa allmänheten att bygga sin plåsterlåda. Plåster från denna låda ska göra sin verkan innan samhällets resurser är på plats.

Olyckor kommer att inträffa även fortsättningsvis. Till dessa olyckor kommer räddningstjänsten att behöva göra utryckningar. Min framtidsversion är att plåster från allmänhetens låda har minimerat följderna av olyckorna och när räddningsstyrkorna kommit fram behöver brandmännen inte göra någon insats utan kan vara ett trygghetsplåster med råd och stöd för de drabbade.

Tommy Forsberg
Förbundschef
Medelpads räddningstjänstförbund